Det ska erkännas...

Att jag saknar tiden då man bloggade dagligen. Det är skönt att skriva ner några rader men vad gör det för skillnad. Det finns ändå en massa saker kvar som man aldrig kan skriva öppet. Eller i alla fall inte en blogg där man inte är privat. Ibland får jag lust att dra igång skrivandet igen, bara för att det en gång i tiden var min form av terapi. Denna blogg rymmer inte så mycket sådant, tur är kanske det. Den gamla stängde jag ner och det är jag glad för idag. Vill nog inte gå tillbaka och läsa om allt man skrev som betydligt yngre. Men ja, det händer att jag verklligen funderar på att ta upp det igen. Som nu.... Men sen vet jag hur det blir. Jag glömmer bort det, och så kommer det ett litet inlägg då och då när andan faller på.
Tanken finns fortfarande att skapa en ny blogg bara för att just kunna skriva av sig. Vi får se hur det blir med den saken.

Ha det gött!